Blandade känslor
På väg hem till föräldrarna.. Morf lös, skuttandes i full fart.. Runt hörnet får han syn på ngt, skäller till och kutar ditåt. Jag ropar till, ser att det är en kvinna med hund, och Morf lyssnar inte. Varav jag höjer rösten, ryter till med i princip all röststyrka jag har att komma med, det vill säga en hel del ;) och han vänder! På kanske 1,5meters avstånd till den andra hunden vänder Morf och kmr till mig! Lite irriterad över att han ens var på väg fram till hunden, men ändå så grymt nöjd över att han vände! :D bad kvinnan så himla mkt om ursäkt, usch jag som själv hatar när lösa hundar kmr fram.. och jag som dessutom brukar låta han sakta in och komma tillbaka till mig innan svängen, ifall det skulle komma ngn. Usch på mig :O och lite usch på Morf också, men ja han var faktiskt duktig också! ;P
