Det svåraste jag gjort

Det börjar bli lättare att titta på bilder på henne nu.
Men tårarna är fan inte långt borta.
Fyfan vad jag fortfarande saknar henne. 
Att stanna upp och tänka är jobbigt.
Det känns som att jag på sätt och vis alltid kommer ångra mig.
Samtidigt som jag vet att jag gjorde rätt.
Att det var bäst för oss båda.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0