Sandra

Ett år har gått sen jag fick hem min lilla collie. Ett år sen jag kände mig nedstämd över det faktum att den tid som jag trott skulle va underbar, istället blev en väldigt kämpig tid. Hon var rädd för allt. För det första var hon inte rumsren, och då allt ute var läskigt så både kissade och bajsade hon inne på tidningar. Hon kissade på sig när vi satte på henne halsband, eftersom hon associerade det med att vi skulle ut. Vi fick alltså bära upp henne innan hon förstod att man skulle ut, eftersom chansen då var mindre att hon skulle kissa på sig. Hon gick inte i trapporna heller, så vi fick bära henne upp och ner. Ute gjorde hon ingenting, och som sagt.. allt var läskigt. Det var en väldigt kämpig tid, men med tålamod och träning, samt lite hjälp från hundar från dagiset så kom vi ngr steg framåt på vår väg.

Ljud var väldigt jobbigt, och hände det ngt plötsligt så ville hon helst av allt fly så fort som möjligt. Vi lärde henne åka tunnelbana och buss, och det var ju grymt läskigt i början. Men det gick sakta framåt. Hon hade inga problem med att åka bil, och skötte sig väldigt bra när vi åkte till norrland för att fira mig och min faster. Hon löpte för första gången då så jag ville inte ha henne så mkt lös, vilket var tråkigt. Under hösten blev hon av ngn anledning rädd för bilar, jag tror att hon blev rädd för vindrutetorkarna.. Så då fick vi plötsligt lägga ner massa tid på att hoppa in och ur bilen, och än idag så är det lite jobbigt med det, även om hon nu (oftast) inte kastar sig undan även från stillastående avstängda bilar. I samma veva tränade vi också på hur man beter sig när det kmr folk hem till en, vilket vi i för sig kanske borde ha gjort lite mer. (Även om hon nu är mkt bättre än då.) Hon blev livrädd för bankandet då dem satte upp nya reklamskyltar vid t-banestationen här i v-by, vilket senare innebar att jag i kanske 2 veckors tid fick stanna längre på t-banestationen när jag var på väg hem för att visa att det händer ingenting där.

Jul gick bra, hon var lite orolig över allt folk som kom hem till oss, men tog det ändå bra. Var nyfiken och ville va med större delen av tiden. Nyår gick faktiskt bra, vi höll oss inne mestadelen av tiden, för att minska chansen att hon skulle bli rädd. Det ekade dock rejält även om man var inne, men vi klarade oss igenom det genom att ibland låtsas som om det var asroligt att det smällde, och ibland helt ignorera det. Spelade dessutom upp fyrverkeriljud för hundar från youtube, vilket jag iaf tror hjälpte en del.

När nya året började satsade vi på att träna mkt på löslydnaden, och det blev många lång promenader med massa fotograferande från systers sida. Vi besökte hundöarna, och drog i och med dem besöken ner lite på vår löslydnad. Fick börja om lite med den efter dessa besök, så har efter det hållt mig ifrån hundöarna. Men kanske blir det ännu ett besök i sommar? Vi började träna lydnad så smått, och fastnade väl ordentligt för det efter att ha fått lite tips och hjälp från Anneli, så vi tar oss sakta framåt i träningen.

Såå jaa, nu befinner vi oss där. Kan ju säga att det är en stoooor förändring på den hund jag fick hem och den hund jag har nu. Jag vet att Yvonne (min uppfödare) i början sa att det kan ta lååång tid innan hon blir helt bra, och jag förstår vad hon menar. För varje vecka och månad känns det som om vi klivit framåt en bit. Som om hon blivit snäppet bättre för varje sak vi tagit oss igenom (även om det vissa dagar slår helt slint och vi dyker neråt en bra bit). Dem dagar vi befinner oss nere i dalen så försöker jag tänka på skillnaden, och då mår jag genast lite bättre. Och även om det varit -och är- jobbigt med en osäker och rädd hund, så har jag faktiskt lärt mig en hel del genom detta. Och ja, jag älskar min lilla sötcollie <3