Min supersöta, superduktiga collie <3
Kände att jag ville ha dessa bilder i ett eget inlägg, så jaa får bli två inlägg direkt efter varandra. Jaa ibland blire ju så ;P hahah.
Först och främst ska jag säga att detta inlägg handlar om min hund. Min supersöta, superduktiga lilla collie <3 Jag kan fan inte fatta vilken skillnad det är på henne nu och för ca 9 veckor sen när jag fick hem henne. Shit är helt sjukt att det gått så länge. Och hur långt vi ändå har kmt!
För 9 veckor sedan hade jag en hund som var rädd för allt. Hon kissade och bajsade inne eftersom hon fick göra det i början då hon bara var inne för att vi skulle bygga förtroende. När vi väl började ta ut henne så ville hon inte gå ut.. och sen inte in. Vi fick bära henne upp och nerför trapporna och inte heller gjorde hon ifrån sig ute, utan hellre inne när man kmt in. Hon fann det så obehagligt att gå ut att hon kissade på sig när vi satte på henne halsbandet, och att gå ut genom ytterdörren, det gick inte. Bilen ville hon inte alls in i och hon kissade på sig varje gång jag lyfte in henne i bilen.
Ja det var en kämpig tid, men precis som vi sa då, så är det värt det, och känns endast roligt när man nu idag kan se tillbaka på det med ett litet leende. Eftersom vi kmt så långt på ändå så kort tid :) Idag vill hon gärna gå ut, säkert mer än vad jag själv vill ;D Hon går upp och nerför trappor utan problem, och hon är näst intill helt rumsren. Visst sker det ngn olycka ibland, men det är fan inte ofta! Är inga som helst problem att sätta på halsbandet eller klippa klorna eller jaa.. vad man nu vill nästan ;D Idag kan jag lägga mig på henne och va lite flummig på mitt egna lilla vis, och hon ser väl på mig som om jag är tokig, men inte fan är hon rädd iaf! :D Bilen är fortfarande lite läskig, men oftast hoppar hon in själv och hon stannar så fint när man öppnar luckan sen också :) Hon åker t-bana, buss, pendel och roslagsbana, och att gå längs med kungsgatan är kanske inte ngt hon gillar alltför mkt, men är samtidigt inget som skrämmer henne. Att gå lös funkar hur bra som helst, och på dagis är hon så duktig att jag knappt kan förstå hur jag i början kunde tvivla på mitt val av ras. Jag är glad för min underbara lilla pärla, och ser fram emot att utvecklas med henne! :)
Sen, tack till alla som hjälpt mig med henne. Med passning, stöd, hjälp vid träning, tips och peppning. Ni är alla guld värda, eftersom ni fick mig att orka igenom den tuffa starten! Så från djupet av mitt hjärta, och med ett brett leende på läpparna, tack!
Först och främst ska jag säga att detta inlägg handlar om min hund. Min supersöta, superduktiga lilla collie <3 Jag kan fan inte fatta vilken skillnad det är på henne nu och för ca 9 veckor sen när jag fick hem henne. Shit är helt sjukt att det gått så länge. Och hur långt vi ändå har kmt!
För 9 veckor sedan hade jag en hund som var rädd för allt. Hon kissade och bajsade inne eftersom hon fick göra det i början då hon bara var inne för att vi skulle bygga förtroende. När vi väl började ta ut henne så ville hon inte gå ut.. och sen inte in. Vi fick bära henne upp och nerför trapporna och inte heller gjorde hon ifrån sig ute, utan hellre inne när man kmt in. Hon fann det så obehagligt att gå ut att hon kissade på sig när vi satte på henne halsbandet, och att gå ut genom ytterdörren, det gick inte. Bilen ville hon inte alls in i och hon kissade på sig varje gång jag lyfte in henne i bilen.
Ja det var en kämpig tid, men precis som vi sa då, så är det värt det, och känns endast roligt när man nu idag kan se tillbaka på det med ett litet leende. Eftersom vi kmt så långt på ändå så kort tid :) Idag vill hon gärna gå ut, säkert mer än vad jag själv vill ;D Hon går upp och nerför trappor utan problem, och hon är näst intill helt rumsren. Visst sker det ngn olycka ibland, men det är fan inte ofta! Är inga som helst problem att sätta på halsbandet eller klippa klorna eller jaa.. vad man nu vill nästan ;D Idag kan jag lägga mig på henne och va lite flummig på mitt egna lilla vis, och hon ser väl på mig som om jag är tokig, men inte fan är hon rädd iaf! :D Bilen är fortfarande lite läskig, men oftast hoppar hon in själv och hon stannar så fint när man öppnar luckan sen också :) Hon åker t-bana, buss, pendel och roslagsbana, och att gå längs med kungsgatan är kanske inte ngt hon gillar alltför mkt, men är samtidigt inget som skrämmer henne. Att gå lös funkar hur bra som helst, och på dagis är hon så duktig att jag knappt kan förstå hur jag i början kunde tvivla på mitt val av ras. Jag är glad för min underbara lilla pärla, och ser fram emot att utvecklas med henne! :)
Sen, tack till alla som hjälpt mig med henne. Med passning, stöd, hjälp vid träning, tips och peppning. Ni är alla guld värda, eftersom ni fick mig att orka igenom den tuffa starten! Så från djupet av mitt hjärta, och med ett brett leende på läpparna, tack!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Är så glad för din skull. Var lite skeptisk när ja fick reda på val av ras. Men skit kul att de går så bra !! :D <3
Postat av: Nadja
<3
Trackback
