Tell me everything will be okay

Jag känner mig ensam.
Känner ett starkt behov av att få en kram. Av att få känna att jag inte är ensam. Få det bevisat att jag -som vanligt- bara tänker för mkt.

Är jag störd om jag är besviken? Är jag störd om jag -trots att jag hade roligt- önskar att kvällen blivit helt annorlunda? Är jag störd? Ibland tror jag fan det. Är så less på allt. Less på allt skitsnack på jobbet. Less på att ens åsikter inte tas på allvar. Less på att känna mig tvingad till rollspelet. Ska jag fortsätta? haha.

Att ta det lugnt borde vara bra, och well jag vet vad jag gett mig in på. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad framtiden har att erbjuda. Är det stopp här, eller finns det en fortsättning?

Kommentarer
Postat av: Jenny

kom och hälsa på hos miiiig <3

2010-09-20 @ 16:57:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0