Sandra

Fyfan imorse ville jag inte alls gå upp. Kände mig så sjukt sugen på att sjukanmäla mig 8) hahah. Men ahh, tvingade mig upp, gjorde mig iordning, åt frukost och åkte till jobbet. På t-banan hamna jag bredvid en mamma med två barn. Usch fyfan vad jag hatar barn. Ungarna lät och ville inte sitta stilla, men då morsan skulle trolla lite blev det iaf lugnt ett tag. Skönt tänkte jag, men det var inte roligt länge. Usch fyfan för barn.
Kom till jobbet, fick vänta ute då dem öppnade 10 och jag inte har ngn nyckel eller så. Men, men.. satt i kassan hela dagen. Från öppning kl 10 till stängning klockan 16. Eller ahh, hade ju en halvtimmes lunch i mitten också. haha, ganska segt jao! Men gick ändå bra. Dock la man ju märke till att huvudet var lite koko där på slutet. Hahah. Dessutom stör jag mig så på barnen som kmr in som bara måste snurra på en "bräda" precis där man ska lägga varorna. VAFAN JAG HAR PLACERAT DEN SÅ FÖR ATT JAG VILL HA DEN SÅ! Låt bli! Äckelbarn :)

Åker hem, helt slut i huvudet. Full t-bana är aldrig speciellt bekvämt. Blää. Dessutom sitter ngn jävla unge och skriker alldeles intill -.- Usch fyfan för barn. Hahah.


HAha, okej, ni kanske fattar nu? Och visst, hata är ett starkt ord, men fan jag hatar barn. Eller okej, ett barn som är knäpptyst och inte gör ngt för att irritera en. Fine, den hatar jag inte.