Sandra

Jaa fyfan, jag är en stor jävla rollspelsnörd.. and i love it! :D Men alltså, fan jag hade inge mer att skriva om detta kände jag xD mer än ett smakprov från ett roll :P Enjoy! eller ngt ;D

"Skogen låg sänkt i tystnad. Dagens sol lämnade sakta skogen och gjorde sig beredd på att låta mörkret ta över. En storvuxen hane rörde sig genom den tysta skogen. Lika tyst som om han vore en skugga. Den gråspräckliga pälsen var raggig, och dolde ett flertal ärr väl. Endast vid en mycket nära titt kunde man se ärren som låg utspridda över hans muskulösa kropp. Men ansiktet, som inte alls hade lika mycket päls, bar på ett flertal synliga ärr. Ärr som helt klart visade att detta var en hane med stridskunskap. En hane som varit med om mycket, och som levt länge. För ja, han var inte ung längre. Han hade passerat den normala livslängden för en varg, och kunde i princip inte göra annat än att vänta in sin sista dag. Men han var inte rädd för döden. Var inte rädd för att lämna jorden. För vad fanns det kvar att hämta här? Han hade varit med om alldeles för mycket för att någonsin kunna ändra sig. För att någonsin kunna släppa den där skyddande muren, som många gånger räddat honom, men som också förstört honom."

--------------------------------

Sen skulle jag också skriva att jag ALLTID har ont ngnstans.
Och att få ha en enda dag då jag inte har ont någonstans skulle vara obeskrivligt skönt. Jag kan seriöst inte komma ihåg när jag senast upplevde en sån dag. Nej smärta är en vana för mig. Jag har ont i knäna, ont i handlederna och ont i höfterna. Från och till, men alltid är det något. Det som är värst är nog skulderbladen/axlarna. För där har jag ont varje dag. Dock olika mycket såklart. Detta är fan tragiskt.. men sant.