Sandra

Jao så hette filmen jag och syster såg nyss. Kan säga att den var
bra. Fin och sådär. Men fan vad jag grät i slutet. Mest för att det var
fint, men även för att jag själv vill uppleva det som de i filmen fått
uppleva. Jag vill ha någon att älska, någon som älskar mig tillbaka.

Kan säga att det var tur att jag inte såg den själv, för då hade jag
väl suttit och deppat just nu. Men att se den med syster, få tårar i
ögonen under dem sista minutrarna, och sen se på henne när den
tog slut... och vi båda började gråta och skratta sådär sjukt mycket..
ja då blev det inte lika illa.