Blää

En halvtimme lyckades jag stå som en pinne med dem andra. Humöret ändrades aldrig, trots en favoritlåt. Istället började vänsterfoten ömma satan, så ja, jag gick hem. 

Så rolig var min kväll. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0