Sandra

Jag är hemma från jobbet idag. Så tänkte att jag skulle passa på att ensamhetsträna valpen min. Kan säga att det bara gav mig ångest.Visst har vi inte tränat så mkt, så jag har inte jättehöga krav. Men när han börjar pipa och sprang runt och pep efter kanske 20-30 sekunder så ville jag mest sätta mig ner och gråta. 
Men så nu kör vi om från början då. In och ut genom dörren, med typ 5-10 sekunders ensamhetstid. Och denna gången med ett 'gå och lägg dig' som grund. Han är väldigt duktig på det och på att stanna där han lägger sig, oftast iaf, så vi får väl se om detta är bättre. Får ångest för jag har aldrig tränat ensamhet förut, och jag vet att det tar tid och kan vara oerhört segt, men vad fan gör jag om han inte klarar av att vara ensam? 

Visst så ska jag inte tänka, men jag kan inte låta bli. Varför? Jo för att kunna vara ensam och att kunna vara lös är dem två absolut viktigaste sakerna att min hund kan för mig. Jag får väl ställa in allt annat i veckan och köra stenhårt på ensamhetsträningen. VARENDA JÄVLA DAG. Minst en timme. In och ut, in och ut. Precis vad man känner för efter en hel arbetsdag. Men, men. Det är väl som med rumsrenheten, kämpa stenhårt i början så lönar det sig sen! Så nu ska jag sätta på en film, om ca 30-40 minuter ska han få gå ut och kissa, och sen ska jag köra ännu ett pass med ensamhetsträning.