Rebelle
Ibland saknar jag henne så det gör ont. Jag har fortfarande svårt för att titta på bilder på henne. Det liksom hugger till i hjärtat av saknad och tårarna är inte långt borta. Fortfarande kan jag inte sluta tänka på om det blivit annorlunda om jag gjort saker och ting annorlunda. Om vi hade fått det hur bra som helst om jag bara varit stark och kämpat kanske ett år till. Om jag hade lärt mig att ignorera och på ett bättre sätt hantera det då hon blev rädd. På ett sätt ångrar jag mig, när jag tänker på hur bra vi hade det och hur otroligt duktig hon var på många saker.
Men sen tänker jag alltid steget längre, på hur jobbigt vi faktiskt hade det när det kom till hennes rädslor. På hur jag som person inte klarade av det. Samt det som till största del avgjorde att jag tog det svåra beslutet; nämligen att hon trivdes så mycket bättre uppe hos farmor på landet.
Huvudsaken är att hon har det bra nu, och att hon bor med en familj som vad jag förstår redan älskar henne. Det får ett leende att lägga sig på mina läppar, och trots tårfyllda ögon av saknad varje gång jag läser ett inlägg om henne på facebook så vet jag att jag gjorde rätt.
Hon kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.
<3
Men sen tänker jag alltid steget längre, på hur jobbigt vi faktiskt hade det när det kom till hennes rädslor. På hur jag som person inte klarade av det. Samt det som till största del avgjorde att jag tog det svåra beslutet; nämligen att hon trivdes så mycket bättre uppe hos farmor på landet.
Huvudsaken är att hon har det bra nu, och att hon bor med en familj som vad jag förstår redan älskar henne. Det får ett leende att lägga sig på mina läppar, och trots tårfyllda ögon av saknad varje gång jag läser ett inlägg om henne på facebook så vet jag att jag gjorde rätt.
Hon kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
