Sandra

Det gick bra att åka bilen till Askersund.
Det gick bra att träffa Sofia och hennes man Anders.
Det gick bra att berätta om Rebelle för dem.
Och det gick bra att se Sofia ta en promenad med Rebelle och sina hundar.
Det gick till och med bra att se Rebelle hoppa in i bilen med dem.

Men när dem åkte iväg, då kom tårarna. Fy satan vad jobbigt det var.

Var en jävla tur att vi skulle sova hos släkten i Askersund så man fick ngt att göra resten av dagen. Det blev matfixande, taco, och sen Paranormal activity maraton. Från kl 18 till typ.. 2? såg vi alla fyra filmerna ;D Var skönt att inte behöva tänka, men blev desto värre att sova sen. Blandat med massa känslor och tankar, blandat mellan hunden och skräckfilmerna. haha.
Idag har det gått bättre, är mest när man börjar tänka ordentligt som man blir ledsen, eftersom man inser att hon inte längre är min. Eftersom jag älskar henne. Men då försöker jag tänka på allt som fick mig att besluta om omplaceringen, samt det faktum att vi hade sån jävla tur som lyckades hitta ett riktigt bra hem. Det är dem sakerna som gör så att jag klarar mig med bara lite tårar i ögonen, istället för att sitta på golvet storbölandes. Det blir bäst så här, och jag är så sjukt jävla glad att hon får bo med Sofia. Redan efter första dagen känns det bra, hon har till och med haft henne lös och Rebelle tyckte även om Sofias mamma. Vilket är superbra, eftersom det är hon som är hundvakt ibland. Och systrarna funkar bra tillsammans, det är super!

Jag får helt enkelt bara vara stark och ge mig tiden till att gå vidare och fullt ut glädjas åt att hon kommer få det så himla bra. Även om jag nog alltid -innerst inne- kommer vara lite avundsjuk över att hon har det bra med någon annan istället för med mig. Men det är väl inte så konstigt.