tankar.
Blir ett till inlägg nu direkt. Tänkte jag lite kort ska skriva om gårkvällen samt ev lite tankar.. ja om jag nu kmr in på den tråden på rätt sätt.
Igår var jag hos Tonie, där vi och Nadja då såklart hade asroligt! Vi spelade wii och hade allmänt trevligt och roligt. Mkt bra kväll med fint sällskap jao! :D Kan dock säga att saker (jag) gick överstyr, och på ett sätt är jag irriterad över det. Jag hade tänkt alldeles för mkt på saker under dagen, och visste om att det egentligen inte var en bra dag för mig. Psykiskt så är jag ibland svag, och då jag har så svårt för att prata om tankar och känslor i nyktert tillstånd så kmr det alltför ofta ut saker när jag druckit. Ibland alldeles för mkt saker, och jao igår fanns det ingen kontroll i det hela.
På ett sätt mår jag bra. Eller okej på många sätt mår jag bra.
Men det går inte att undkomma det faktum att jag innerst inne känner mig ensam. Jag säger inte att jag är ensam, nej jag vet att jag inte är det. Det finns många bra kompisar som vill göra saker med mig, och kanske räddar det mig från att helt krossas? Och visst finns det säkert fler som har det värre eller kanske jobbigare än mig, men det är många olika små saker som får hjärtat mitt att gråta.
När jag tänker för mkt kanske jag förstorar upp saker, som det negativa med min hund. Att det sedan bara har gått 2-3 veckor och att hon gjort framsteg och att jag älskar henne ser jag inte riktigt då. Nej ibland är man så dum som bara ser det dåliga. Sen har vi också detta med att jag bor hemma hos familjen igen. Inget illa menat till min familj eller så. Nej hell no! Jag älskar min familj och trivs med att ha dem runt mig. Trivs med att få hjälp med vovva samt kunna va social med dem. Men vanan att bo ensam (ja så gott som ensam eftersom brur och jag jobbade olika tider) har redan satt sig djupt i en. Det är svårt att komma ihåg att respektera saker man annars kanske inte ens behövde tänka på, samtidigt som jag också ibland känner ett behov av att få va ensam. Fast detta är egentligen ingen stor del av det jobbiga, eftersom det positiva överväger det så kallade negativa så oerhört mkt! Samtidigt som jag dessutom får bo i älskade västerort! Men ja när jag tänker på det negativa så drar alltid allt negativt in över mig, och att det finns positiva saker att se existerar inte just då för mig. Kanske är det ngt fel i min skalle vid dessa tillfällen? Eller kanske är det så för många andra också?
För att fortsätta med saker som gör att jag mår dåligt så kan vi också lägga till det där faktumet om att jag ständigt ska reflektera över saker. Att jag blir rädd för sånt jag kanske egentligen inte ens har ngn anledning att va rädd för. Det räcker med ett uteblivet sms för att mina tankar ska sätta igång, och det är farligt.
Men det värsta, ja det absolut värsta.. det är att jag förlorat min bästa kompis.
Kanske förstår ingen hur jag kan säga så, eftersom vi fortfarande är kompisar och umgås och så. Men det är inte samma sak på långa vägar, och det gör så ont att se tillbaka till det förflutna, eftersom jag då känner mig mer ensam än jag någonsin gjort. Förut var det i en folksamling han och jag, och så alla andra. Men så är det inte längre, och vetskapen om att det kanske aldrig mer bli så.. gör så ont att jag helst av allt skulle vilja lägga mig ner på marken och storböla. Självklart gör jag det inte. Eftersom jag hatar att visa känslor. Eftersom jag hatar att gråta inför andra. Men det är när jag mår så här innerst inne, som det blir riktigt jobbigt när jag dricker. Eftersom jag för en stund tkr det är skönt att glömma allt och bara va, för att sedan känna allt och släppa ut allt, oavsett vem eller vilka som är runtom mig. Men trots att det är jobbigt att se tillbaka på det dagen efter, så tror jag att jag behöver dem där stunderna, eftersom jag tror att alla ngn gång behöver gråta. Och ja, jag har så svårt för att göra det annars.
Igår var jag hos Tonie, där vi och Nadja då såklart hade asroligt! Vi spelade wii och hade allmänt trevligt och roligt. Mkt bra kväll med fint sällskap jao! :D Kan dock säga att saker (jag) gick överstyr, och på ett sätt är jag irriterad över det. Jag hade tänkt alldeles för mkt på saker under dagen, och visste om att det egentligen inte var en bra dag för mig. Psykiskt så är jag ibland svag, och då jag har så svårt för att prata om tankar och känslor i nyktert tillstånd så kmr det alltför ofta ut saker när jag druckit. Ibland alldeles för mkt saker, och jao igår fanns det ingen kontroll i det hela.
På ett sätt mår jag bra. Eller okej på många sätt mår jag bra.
Men det går inte att undkomma det faktum att jag innerst inne känner mig ensam. Jag säger inte att jag är ensam, nej jag vet att jag inte är det. Det finns många bra kompisar som vill göra saker med mig, och kanske räddar det mig från att helt krossas? Och visst finns det säkert fler som har det värre eller kanske jobbigare än mig, men det är många olika små saker som får hjärtat mitt att gråta.
När jag tänker för mkt kanske jag förstorar upp saker, som det negativa med min hund. Att det sedan bara har gått 2-3 veckor och att hon gjort framsteg och att jag älskar henne ser jag inte riktigt då. Nej ibland är man så dum som bara ser det dåliga. Sen har vi också detta med att jag bor hemma hos familjen igen. Inget illa menat till min familj eller så. Nej hell no! Jag älskar min familj och trivs med att ha dem runt mig. Trivs med att få hjälp med vovva samt kunna va social med dem. Men vanan att bo ensam (ja så gott som ensam eftersom brur och jag jobbade olika tider) har redan satt sig djupt i en. Det är svårt att komma ihåg att respektera saker man annars kanske inte ens behövde tänka på, samtidigt som jag också ibland känner ett behov av att få va ensam. Fast detta är egentligen ingen stor del av det jobbiga, eftersom det positiva överväger det så kallade negativa så oerhört mkt! Samtidigt som jag dessutom får bo i älskade västerort! Men ja när jag tänker på det negativa så drar alltid allt negativt in över mig, och att det finns positiva saker att se existerar inte just då för mig. Kanske är det ngt fel i min skalle vid dessa tillfällen? Eller kanske är det så för många andra också?
För att fortsätta med saker som gör att jag mår dåligt så kan vi också lägga till det där faktumet om att jag ständigt ska reflektera över saker. Att jag blir rädd för sånt jag kanske egentligen inte ens har ngn anledning att va rädd för. Det räcker med ett uteblivet sms för att mina tankar ska sätta igång, och det är farligt.
Men det värsta, ja det absolut värsta.. det är att jag förlorat min bästa kompis.
Kanske förstår ingen hur jag kan säga så, eftersom vi fortfarande är kompisar och umgås och så. Men det är inte samma sak på långa vägar, och det gör så ont att se tillbaka till det förflutna, eftersom jag då känner mig mer ensam än jag någonsin gjort. Förut var det i en folksamling han och jag, och så alla andra. Men så är det inte längre, och vetskapen om att det kanske aldrig mer bli så.. gör så ont att jag helst av allt skulle vilja lägga mig ner på marken och storböla. Självklart gör jag det inte. Eftersom jag hatar att visa känslor. Eftersom jag hatar att gråta inför andra. Men det är när jag mår så här innerst inne, som det blir riktigt jobbigt när jag dricker. Eftersom jag för en stund tkr det är skönt att glömma allt och bara va, för att sedan känna allt och släppa ut allt, oavsett vem eller vilka som är runtom mig. Men trots att det är jobbigt att se tillbaka på det dagen efter, så tror jag att jag behöver dem där stunderna, eftersom jag tror att alla ngn gång behöver gråta. Och ja, jag har så svårt för att göra det annars.
Kommentarer
Postat av: Nadja
<3
Postat av: tebbs
<3
Trackback
