Sandra

Min blogg samarbetade inte med mig. Jag vet inte om den kmr göra det nu heller. Well det märker vi. Hur som helst så kan vi ju säga att jag hade en väldigt bra dag. En väldigt skön promenad med bara 4 hundar. Härligt väder var det också. Stängningen var kanske lite jobbig, men att stänga med Bella är alltid underhållande. Vi har roligt ihop!
Simmade med Nadja, vi hade nästan simhallen för oss själva. Grymt skönt. Var nöjd med dagen och kände att humöret i princip var på topp. Det kändes bra.

Men sedan fick jag reda på en sak som fick humöret att sjunka till botten. Jag kan erkänna att jag grät, det gjorde jag. Men nu räcker det. No more tears. Jag vet vad jag ska göra, och sen får vi väl se vad som händer. yes.

Jag kände mig svag. Kände det som om jag inte kan räta upp mig och ta tag i detta. Men jag vet att jag kan. Jag vet att jag kmr göra det. Mkt tack vare alla fina vänner. Moster är inräknad där, för hon är fan en av mina bästa vänner! Men ahh.. jag tror hjärnan min håller på att dö, och även om jag i mitt inre känner det som om jag bara vill dra täcket över huvudet och aldrig mer kika ut.. så tänker jag inte göra det. Jag är stark. Jag måste bara våga tro på det själv. Hell no att jag tänker acceptera detta bara sådär. Jag har pratat med flera angående saken ikväll.. alla säger olika om vad jag ska göra. Men kanske är det ngt som detta som formar en som en inidivid? Kanske är det helt enkelt ngt man måste välja själv om hur man ska ta det? Well det kmr jag göra. Jag kmr ta ett djupt andetag och göra på mitt sätt.

Jag sa att jag kanske inte klarar det. Sa att jag föredrar msn eller sms, eftersom man kan gömma sig då. Men jag tänker inte gömma mig. Så vi får se vad som händer, och nu måste jag faktiskt säga.. att jag är beredd på ngt jag vet kmr bli jobbigt. Men det spelar ingen roll. Jag är beredd.