Sandra

Det är sjukt roligt. Man får tillfälle till att försvinna från den riktiga världen ett tag. Det är skönt, men samtidigt vet jag att det kan innebära en hel del nackdelar. Till exempel att vänner irl blir lidande. Jag har varit med om det tidigare, och även om jag ännu är beroende av rollspel, så försöker jag alltid sätta irl vännerna först. Även om jag genom olika rollspelssidor har fått vänner. Vänner som jag inte skulle vilja förlora. Men hur som helst, när jag rollspelar lever jag mig in i karaktärerna, och då jag gått vidare med nya rollspelssidor lämnar man oftast dem gamla karaktärerna bakom sig. Kanske är jag konstig som saknar dem. Som om jag förlorar en liten, liten del av mig själv då jag lämnar dem. Men så känns det såklart inte med alla karaktärer. Men vissa karaktärer som jag har spelat genom åren kommer jag alltid komma ihåg och minnas med ett leende. Och kanske en tår. För helt ärligt, jag lever mig in så sjukt mycket. Kanske för mycket ibland.
Jag kommer ihåg första rollspelssidan jag var med på, hur jag fick hjälp av Tott, eller Nexiia som hon kallades då, med designer och allt. Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde på datorerna innan jag började rollspela. Det roliga är att Tott är en av dem få rollspelsmänniskor jag träffat. Och hon var med från början, eller i alla fall från början för mig. Det är lite.. småkomiskt om man tänker så. Men också helt otroligt. Sen har vi Tebbs. Jag kommer ihåg att vi rollade vargar, sen hjälpte du mig skapa min första människokaraktär. Sen var jag fast. Både som din vän och att rollspela människor. Nu på senaste tiden har jag snackat mycket med Jouline. Fan hon är cool. Och genom åren har jag haft ett x antal roll med henne, för även hon har varit med så gott som hela tiden. Även om vi aldrig snackat så mycket som vi gör nu. Well, jag vill väl helt enkelt få fram att rollspel kanske inte verkar mycket för världen av mina kompisar irl. Men ni har ingen aning om hur mycket det har hjälpt mig, samt hur glad jag är över att ha fått träffa både Tebbs och Tott, samt snacka med Jouline. Kanske kmr jag också träffa henne någon dag? Vem vet.
Jag skulle först skriva ett inlägg om rollspel där jag beklagar mig lite över hur hårt jag upplever det när mina älskade rollspelssidor förändras eller försvinner. Hur hårt jag upplever det av att lämna gamla karaktärer bakom mig, och hur hårt det påverkar mig dem få dagar då jag har dåligt med fantasi för rollningen. Men det slutade med att jag kom att tänka på alla roliga minnen jag haft genom rollspelandet, och därmed blev inlägget mer något av en sorts hyllning till det. Kanske kmr ingen förstå hur mycket det faktiskt har betytt, och betyder för mig. Men jag vet att jag älskar rollspel. <3